Böcker

<p>Bästsäljaren och ettan på New York Times och The Sunday Times topplistor äntligen på svenska! Rikt illustrerad med vackra akvareller.</p><p>En vardagsfilosofisk tankebok, en modern fabel och en hjärtevärmande berättelse om vänskap och gemenskap.</p><p>Illustratören Charlie Mackesys bilder har berört en hel värld. I debutboken "Pojken, mullvaden, räven och hästen" bjuder han in till en sagolik skogspromenad med fyra vänner som diskuterar vad som är viktigt i livet på riktigt: Vad är mod? När är du lycklig? Och finns det något problem som inte blir lite bättre av att äta tårta?</p><p>En bok för alla, om modet att våga be om hjälp och värdet av att vara snäll, mot sig själv och mot andra. Och, minst lika värdefullt, om kärleken till tårta!</p><p>En fin present till den du älskar, inklusive dig själv.</p><p>- - - - - - - - - -</p><p>"Det här är bland det finaste jag har läst. En hyllning till vänligheten och kärleken. - - - Det är nästan den enda bok man behöver." Go'kväll</p><p></p><p>"...det var länge sedan jag läste något som gjorde mig så glad och eftertänksam... de fyra vännernas filosofiska tankar och resonemang fick mig att tänka bra, glada och tacksamma tankar." Blekinge Läns Tidning</p><p></p><p>"Tröst, råd och visdom för stora och små." Norra Skåne</p><p></p><p>"Den här golvade mig!" Amelia Adamo, M-magasin</p>

Om framtiden kräver andra sätt att vara människa, var finns erfarenheterna som kan bära en sådan förändring? <br/><br/><i>De undanträngda </i>är den andra, fristående delen i<b> Jonna Bornemark</b>s projekt <b>Vrida världen</b>, och en filosofisk undersökning av det som inte får plats i den dominerande kulturen. Med utgångspunkt i samtal och texter från tolv autistiska skribenter prövar Bornemark vad som händer när undanträngda erfarenheter tas på allvar. <br/><br/>I centrum står vår relation till materia, platser och saker. Vad händer när de inte längre ses som resurser som bara är till för oss? Det som ofta uppfattats som avvikande framträder istället som bärare av en annan kunskap - en som inte i första hand abstraherar och kontrollerar, utan stannar i det levande och konkreta. <br/><br/>I mötet med dessa röster formuleras ett djärvt förslag. <i>De undanträngda</i> öppnar för en annan filosofi, och ett annat sätt att vara människa.<br/><br/><b>Jonna Bornemar</b><b>k</b> är professor i filosofi vid Södertörns högskola och en av Sveriges mest tongivande samtidsfilosofer. Med böcker som <i>Det omätbaras renässans</i> och <i>Horisonten finns alltid kvar</i> har hon påverkat den svenska samhällsdebatten genom sin kritik av mätbarhetens dominans och sitt försvar för det mänskliga omdömet. <br/><br/>Våren 2025 kom den första delen, <i>De levande,</i> i bokprojektet Vrida världen.

<i>De levande</i> är den första delen i bokserien <i>Vrida världen</i>.<br/><br/>Jag vill försöka tänka annorlunda, göra annorlunda och lyssna annorlunda. Jag vet inte vad jag kommer att upptäcka. Men om jag redan visste vad jag skulle finna, skulle undersökandet inte vara på riktigt. Något lämnas, något fortsätter, något nytt uppstår. <br/><br/>I den här boken gör Jonna Bornemark handling av sin filosofi och filosofi av sina praktiker, som att simma med mörtarna i sjön vid sommarhuset och umgås med hästen Kaja på bådas villkor. Vad är det att vara människa i relation till andra levande?

»Han mixar in Jean Baudrillard, Walter Benjamin och Martin Heidegger i sina analyser av selfies och Snapchat, och gör tysk filosofi till ett nutida beat för tanken att dansa till.« Kristofer Ahlström, DN <br/><br/> <br/><br/>Storytelling står högt i kurs i dag. Så högt att man kan få intrycket att vi återigen berättar fler historier för varandra. I själva verket innebär storytelling allt annat än berättelsens återkomst. Det handlar snarare om att instrumentalisera och kommersialisera berättelser. Det har etablerats som en effektiv kommunikationsteknik, som inte sällan tjänar manipulativa syften. Det handlar alltid om den enda frågan: »How to use storytelling?« Den som tror att produktchefer som fördjupar sig i storytelling utgör en ny berättelses avantgarde misstar sig. <br/><br/> <br/><br/>»<i>Att leva är att berätta</i>. Människan som <i>animal narrans</i> skiljer sig från djuren i det att hon förverkligar nya livsformer när hon berättar. Berättelsen bär på <i>kraften</i> till en ny början. Varje världsförändrande handling förutsätter en berättelse. Storytelling där­emot känner bara till en enda livsform, nämligen den konsumistiska. Storytelling som storyselling är inkapabel att föreställa sig helt andra livsformer. I storytellingens värld reduceras allt till konsumtion. Därigenom blir vi blinda för andra berättelser, för andra livsformer, för andra varseblivningar och verkligheter. Detta är narrationens kris i storytellingens tidsålder.« <i>ur Narrationens kris</i>

"Med djup kunskap, pedagogisk skärpa och stilistisk lätthet tecknar Thurfjell såväl idéhistorien som dagens situation." - <strong>Göteborgsposten</strong><br/><br/>"<em>Anspråkstagen</em> är ingen självhjälpsbok, men det är en utsträckt hand i essäform." - <strong>Aftonbladet</strong><br/><br/>"Det finns mycket i Thurfjells resonemang som är värt att stanna kvar vid och låta den egna spaden sjunka ner i<strong>.</strong>"<strong> </strong>- <strong>Svenska Dagbladet</strong><br/><br/>"David Thurfjell tillhör den meningskrisande generationens föräldrageneration. Mellan raderna i boken ekar en pappas desperata 'vad har jag gjort för fel.'" - <strong>Uppsala Nya Tidning</strong><br/><br/>"Han gestaltar sina resonemang på ett empatiskt och ödmjukt sätt som skapar förtrolighet med läsaren och gör att det är berikande att läsa hans böcker. Tonen är opolemisk och öppen. Språket är jordnära även när det är intellektuella resonemang som ska fördjupas." - <strong>Helhetsbetyg 5 av 5 BTJ</strong><br/><br/>Idag ser vi hur känslan av meningslöshet ökar i vår del av världen, speciellt bland unga. Detta trots att vårt materiella välstånd vuxit. Varför är det så? Vad kan vi göra för att finna mening i tillvaron, och hur hjälper vi dem som inte gör det?<br/><br/>I <em>Anspråkstagen</em> vänder sig David Thurfjell till religionshistorien för att få svar. Oavsett om det finns någon högre mening med existensen eller inte har vi människor en förmåga att uppleva livet som om det gjorde det, konstaterar han. Även under de mest förtvivlade omständigheter har vi genom historien alltid skapat sammanhang som odlat den förmågan. Frågan är om vi idag, utan att backa bandet, kan ta hjälp av denna uråldriga erfarenhet för att hitta en väg framåt.<br/><br/>Det blir en resa på jakt efter mening längs vindlande vägar i den mänskliga erfarenhetens utkanter. För känslan av mening är inget som lätt låter sig kontrolleras. Det är en känsla som måste lockas fram indirekt, och sökas längs de subtila rottrådar av tillhörighet som förbinder människan med hennes omvärld.

Italien, 1584. Mjölnaren Domenico Scandella, kallad Menocchio, står inför inkvisitionsdomstolen anklagad för kätteri. Bland annat försvarar han envist idén om att världen skapats genom en märklig förruttnelseprocess: Gud, änglarna och alla levande varelser har uppkommit som maskar i en ost. Mjölnaren döms till livstids fängelse för sina idéer. Han släpps efter två år med förbid att lämna sin hemby och mot löftet att inte vidare tala om de känsliga ämnena. Men snart är han åter ute på gator och vägar och pratar med folk. En ny rättegång väntar...<br/><br/>Kulturhistorien är till stor del de bildade människornas historia. Det är de som efterlämnat tydbara källor, anteckningar, brev och böcker. Folkets kultur är mindre omskriven. Men på 1970- och 80-talen trädde en ny generation historiker fram kring den franska tidningen <i>Annales</i>. De intresserade sig för vardagen, idéers rörelser, folkets liv, mentalitet och försörjning snarare än politik, krig och partirörelser. Carlo Ginzburg var en av <i>Annales</i>-skolans främsta företrädare och hans mest kända verk är <i>Osten och maskarna</i>, utgiven på svenska 1983. Med hjälp av inkvisitionsprotokollen gör Ginzburg 1500-talets bondekultur levande för oss, och en enskild människa träder fram ur historien.<br/><br/>Denna nyutgåva innehåller ett nyskrivet förord av Maja Hagerman.

Hur kan det komma sig att det stora flertalet tyska universitetsfilosofer gav sitt stöd till Hitler och nazismen 1933. Vilka argument användes för att legitimera det som Martin Heidegger kallade rörelsens "inre storhet och sanning"? Hur ska man förklara den utbredda antisemitismen bland tyska filosofer långt före Hitlers makt­övertagande?<br/><br/>Boken är en skrämmande skildring av en intellektuell civilisationskollaps, av hur tyska filosofer inte bara var villiga att gå den nya regimens ärenden utan redan under Weimarrepublikens kaotiska år bidrog till att utveckla det totalitära tankegodset. Tre filosofer som bekände sig till det nationalsocialistiska projektet behandlas in­gående: Martin Heidegger och de idag glömda, men den gången centrala gestalterna, Alfred Baeu­mler och Ernst Krieck. Den så kallade "judefrågan" ges en idéhistorisk belysning och vi får ta del av nationalsocialistiska filosofers och teologers försök att frikoppla kristendomen från judendomen och att anknyta till fornnordisk religion. En fråga som diskuterades på största allvar var: vilket blod rann i Jesu ådror?<br/><br/>Nils Gilje är professor emeritus i filosofi. Han har varit verksam vid universitetet i Bergen. På svenska finns böckerna "Samhällvetenskapernas förutsättningar" (med Harald Grimen) och "Her­meneutik som metod: en historisk introduktion". Båda är utkomna på Daidalos.