Historia & Arkeologi

<b>Lund är på många sätt en extraordinär stad. L</b>iten till ytan, belägen på den skånska slätten, men genom seklerna ett kraftfält för idéer, kunskap och internationella impulser. Här växte en medeltida kyrkometropol fram med domkyrkan som centrum. Här grundades ett universitet som skulle forma generationer av forskare, studenter och samhällsbyggare. Här möts akademi och arbetarkultur, spex och högteknologi, kullerstensgator och forskningsanläggningar. <br/><br/>I mitten av 900-talet fick en dansk vikingakung en strålande idé: han skulle bygga en ny stad, med kungsgård, en präktig kyrka och ett myntverk. I <i>Historien om Lund</i> följer vi stadens resa genom expansion, krig, stagnation och nytändning - vidare till industrisamhälle, kunskapsstad och internationellt nav i Öresundsregionen. Det är en berättelse om hur idéer har rört sig över gränser och blivit en del av Lund: från kontinentens kloster och universitet, från romantikens Tyskland, från industrialismens USA och från punkens Storbritannien.<br/><br/>Med kunskap och värme tecknas bilden av en stad som gång på gång har förnyat sig. Det är en historia om öppenhetens betydelse - och om hur en liten stad på den skånska slätten har satt avtryck långt utanför sina egna gränser.<br/><br/><b>Eskil Fagerström</b> är författare och infödd lundabo. Han har varit verksam som nyhetsjournalist i staden under nära 30 år, bland annat som reporter och chef för <i>Sydsvenskans</i> Lundaredaktion.

<B>»En mästerlig historia om vikingatiden ...» /Jesper Högström i DN<br/><br/><strong>»Ska man läsa en bok om vikingatiden ska man läsa Ask och Emblas barn.» /VETENSKAPSRADION HISTORIA<br/><br/>»En vikingahistoria som bräcker det mesta.» /Dick Harrison i SVENSKA DAGBLADET<br/><br/>ASK OCH EMBLAS BARN utnämndes 2020 till "History Book of the Year" i THE TIMES och THE SUNDAY TIMES.<br/><br/> »Price är inte bara en ledande auktoritet på området utan också en fantastisk författare, som växlar mellan att vara kvick, filosofisk och eftertänksam. Han har arkeologens förmåga att tolka stora mängder forskning och data och den skicklighet som krävs för återge det hela på ett levande vis.» /THE GUARDIAN<br/><br/></B>Det fanns många olika sätt att vara viking på. Schablonbilden av testosteronstinna krigare från norr som med svärdets, stridsyxans och långskeppets hjälp spred skräck över hela Europa står i vägen för en mycket mer intressant och sammansatt historisk verklighet. Schablonbilden gör i själva verket vikingarna närmast osynliga.<br/><br/></b>I arkeologen Neil Prices översikt "Ask och Emblas barn" möter vi i stället historiskt och psykologiskt trovärdiga vikingar. Betoningen ligger på vilka de var, varför de uppträdde som de gjorde, hur de tänkte och kände. För vikingarna var det till exempel självklart att olika väsen hela tiden grep in i en människas liv. Och trots de givna sociala rollerna och de ömse­sidiga förpliktelserna i det på många sätt hierarkiska samhället, kunde utrymmet för avvikande identiteter och livsstilar ibland vara förbluffande stort.<br/><br/>Neil Price diskuterar också de övergripande historiska omständigheter och processer som låg bakom vikingatiden, som 500-talets förödande klimatkollaps och den krigiska och klan­baserade samhällsordning som kom att växa fram i dess spår. Men vikingasamhället var allt annat än statiskt och de första, småskaliga och på plundring inriktade vikingatågen på 700-talet blev efter hand allt större och inriktade också på handel och bosättning.<br/><br/>"Vikingafenomenet" och "vikingadiasporan" får en mycket allsidig belysning i boken. Neil Price vill dessutom få oss att se vikingarna som dessa såg sig själva.<br/><br/>Neil Price är född 1965, uppvuxen i London och professor i arkeologi i Uppsala. Han är en av världens ledande forskare på vikingaområdet och har under mer än trettio år publicerat en lång rad vetenskapliga artiklar och böcker, som har översatts till 22 språk. Han har även medverkat flitigt i radio och TV, däribland i SVT:s serie "Historien om Sverige" (2023), och var konsult på långfilmen "The Northman" (2022).

Denna bok är en introduktion till kopparhantverket i Blekinge. Den ger inte en fullständig bild av den lokala och historiska utvecklingen av hantverket, eftersom den personhistoriska forskningen angående 1600- och 1700-talets kopparslagare försvåras av att kyrkliga handlingar delvis saknas.<br/> Mer än 200 personer som arbetat med koppar omnämns här, men i landskapet har det funnits fler inom yrket. Uppgifter om födelse och/eller död anges där de påträffats. Boken behandlar särskilt den svenska tiden, med tonvikt på kopparslagarämbetena i Karlskrona, Sölvesborg och Karlshamn. Det blir ett nerslag i svensk kopparhantering och vänder sig till alla med intresse för ämnet och dess historia.<br/> Kopparslagarnas verksamhet var oumbärlig i århundraden, och kopparföremål användes i hushållen överallt i landet, från enkla torp till rika herrgårdar och slott. Både städer och landsbygden erbjöd arbetsmöjligheter och stadig efterfrågan på reparationer och nytillverkning. Idag är kopparföremålen en påminnelse om gångna tiders behov av vardagens och festens tillbehör. <br/><br/> Magnus Green, specialist på äldre konsthantverk i metall liksom äldre hantverkshistoria, har skrivit en översiktlig historik om landskapets kopparslagare och kopparslagarämbeten. Eva Hansson, Sveriges främsta kännare av äldre svenskt kopparhantverk, kopparslagare och deras stämplar, har sammanställt en förteckning över kopparslagare verksamma i Blekinge.<br/> Kopparslagaryrket har gamla anor i Blekinge och har fortfarande en aktiv representant i mig, som fjärde generationen i detta hantverk. <br/><br/> Boken ges ut av Kopparslagarmuseum, Södööska gården i Karlskrona. Museet invigdes 3 juni 2015 med delfinansiering från Riksantikvarieämbetet. Det är en glädje att samarbeta med Magnus Green och Eva Hansson, eftersom vi beskriver detta gamla skråyrke utifrån våra olika kunskapsområden. <br/><br/> Trevlig läsning! <br/><br/> Karlskrona maj 2018<br/> Michaela Ivarsdotter<br/> Kopparslagarmästare och metallkonstnär

Välkommen till 1980-talet. Hits av Madonna, Europe och Roxette. Vuxna som förfasas över hårdrock och synthmusik. Biofilmer som Tillbaka till framtiden , Fame och Ghost busters . På tv går Dallas , Varuhuset och Linus på linjen . Kebab, sushi och taco dyker upp på svenska tallrikar. Mats Wilander och Stefan Edberg firar internationella tennisframgångar, och Gunde Svan och Thomas Wassberg radar upp medaljer inom längdskidåkning. Det blir trendigt att träna aerobics och löpning. Detta och mycket mer hände på 80-talet, så om du vill veta mer om - eller minnas - Reagan och Gorbatjov så väl som Palmemordet och Berlinmurens fall är detta boken för dig. <br/><br/>ARNE NORLIN (f. 1947) är journalist och författare. Han har ett förflutet som reporter på Aftonbladet och skriver uppskattade böcker både för barn och vuxna. <br/><br/>SANNA NORLIN (f. 1977) är författare och har tidigare skrivit böcker för barn och ungdom. Hon växte upp på 80-talet.

Sommaren 1767 påbörjade orientalisten Jacob Jonas Björnståhl (1731--1779) en resa som förde honom till Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Holland och England innan han sjövägen tog sig till Konstantinopel och så småningom Grekland, där han avled i dysenteri vid 48 års ålder. Hade det inte varit för tidningsmannen Carl Christoffer Gjörwell hade eftervärlden aldrig fått någon större kännedom om denna resa, men Gjörwell publicerade Björnståhls resebrev, till att börja med i sina tidningar och så småningom i en postum bokutgåva i sex volymer. <br/><br/>Björnståhls resa skulle vara i hela tolv år. Liknande europeiska resor är det många som har gjort både före och efter honom; det som gör hans färd unik är att den är så väldokumenterad. I sammanlagt 83 brev rapporterar han om praktiskt taget allt han ser och erfar. Han skriver om akademier, bibliotek och museer, om ryktbara byggnader och historiska minnesmärken, om lärda personer, författare och andra berömdheter som han lärt känna: Rousseau, Voltaire, Diderot, Goethe och många andra. Men dessutom delger han läsarna intryck från botaniska trädgårdar och naturaliesamlingar. Han skriver om odlingsmetoder och uppfinningar, hantverk och manufaktur. Starka naturintryck från Neapelbukten och Alperna är han mån om att fånga och förmedla. Han kommenterar också folkets sedvänjor i olika länder. Från det avlägsna Konstantinopel berättar han om islam och hur turkiskt levnadssätt skiljer sig från europeiskt och svenskt. I slutet av sin resa besöker han som den förste vetenskapsmannen någonsin de isolerade Meteoraklostren i Grekland. <br/><br/>Björnståhl framstår i de flesta situationer som öppen och villig att omfatta och förstå sådant som är främmande, och hans resebrev är en av de verkligt intressanta rapporterna från Europas metropoler på 1760- och 1770-talen: en på samma gång informationsrik och charmfull framställning från upplysningens tidevarv. <br/><br/><i>Björnståhls resa</i><i>: Europa och Konstantinopel 1767--1779</i>, där resebreven och Björnståhls gärning analyseras och kommenteras, är ett samarbete mellan forskare från olika humanistiska discipliner: litteraturvetaren Johan Stenström, romanisten Carla Killander Cariboni och nygrecisten Vassilios Sabatakakis som är verksamma vid Lunds universitet, samt religionsvetaren Catharina Raudvere som har sin sysselsättning vid universitetet i Köpenhamn. <br/><br/>Trådbundet kartonnageband med strukturerat pärmöverdrag.

Redan samma dag som Norge och Danmark invaderades av Tyskland, tisdagen den 9 april 1940 bildades en motståndsrörelse i Stockholm av ett hundratal antinazister ur svensk kulturelit: skribenter, advokater, höga ämbetsmän, rösträttskämpar, riksdagspolitiker, grevar och baroner. Bland medlemmarna kring grundaren och eldsjälen Amelie Posse fanns Ture Nerman, Vilhelm Moberg, Karin Boye, Ebba Bonde, Karl Gerhard och i bakgrunden verkade prins Eugen och andra kungligheter. <br/><br/>De kartlade svenska nazister och försökte påverka oerhört ovilliga myndigheter, de bedrev opinion i regeringskritiska tidningar som <i>Trots allt!</i> och <i>Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning,</i> och inför en befarad tysk invasion byggde de upp en stay behind-organisation av radioutbildade motståndsgrupper som skulle mota mörkret som kröp närmare dag för dag. De träffades varje tisdagskväll i en lokal på Smålandsgatan och kallade sig Tisdagsklubben. <br/><br/><b>Johan Erséus</b> har letat igenom svenska och utländska arkiv, intervjuat ögonvittnen, läst memoarer, dagböcker, brev, interna dokument, hemligstämplade telegram och avlyssnade telefonsamtal mellan huvudpersonerna. Han tecknar i <i>Tisdagsklubben. Svenskt antinazistiskt motstånd under kriget</i> en sammansatt och medryckande berättelse om idogheten hos en grupp brinnande demokrater från samhällets alla skikt, som fick arbeta mot ett häpnadsväckande motstånd från såväl politiker som säkerhetspolis.<br/><br/><i>"Det är befriande läsning /.../ Storyn om Tisdagsklubben har allt."</i> DN <br/><br/><i>"Johan Erséus öppnar en värld som krigshistorisk litteratur rörande vårt land sällan tar upp på djupet, och visarvälskrivet på vilka privata initiativ som faktiskt togs. Han tecknar likaså ett fint porträtt av Amelie Posse själv."</i> BTJ

Den illustrerade utgåvan av Dee Browns klassiker, med 300 fantastiska bilder i färg, nu i mjukbandsutgåva! Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee skildrar USA:s kolonisation av vilda västern under andra halvan av 1800-talet, då apacher, cheyenner, comancher, siouxer och andra stammar bjuder de vita inkräktarna ett oväntat hårt motstånd. I Arizona gäckar hövdingar som Cochise och Geronimo fienden i ett kvartssekel med sin gerillakrigföring. Längs vägen till guldfyndigheterna i Montana tvingar Red Cloud "blårockarna" att lämna sina fort och dra sig tillbaka. Vid Little Bighorn nedgör Crazy Horse och Sitting Bull general Custers sjunde kavalleriregemente till sista man. Till slut tvingas emellertid indianerna att ge sig för övermakten. Men det rättvisepatos och den motståndsvilja som de visar prov på i denna sin sista strid - och som Dee Brown skildrar så livfullt och gripande i sin bok - har gjort deras namn och kultur beundrade av eftervärlden. Författaren kallar dem "de kanske mest heroiska amerikaner som någonsin levat". Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee utsågs 1995, av New York Public Library, till en av 1900-talets mest betydelsefulla böcker . OM BOKEN "Jag vet inte när jag senast läste en bok med så bultande hjärta." Göran Greider i DN "En kulturgärning - känns fortfarande brinnande aktuell." Joacim Blomqvist i Borås Tidning "En fantastisk bok." Johan Erlandsson i Kommunalarbetaren "Man måste läsa Dee Browns bok." Lars Åberg i Göteborgs-Posten "... en ruggig skildring av hur landet byggdes med trakasserier och mord: indian för indian, stam för stam, kultur för kultur - en tragedi skriven på en lättflytande prosa." Peter Andersson i Helsingborgs Dagblad "Det gör så ont att läsa Dee Browns Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee att jag bara vill lägga mig ner och dö." Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet "Originell, enastående ... får hjärtat att brista, omöjlig att lägga ifrån sig." New York Times "Ett första klassens vittnesmål - storartat, lysande." New Yorker "Förkrossande, fruktansvärd, fängslande ... när man läser denna intensiva och hjärtslitande bok undrar man vilka som egentligen var vildarna." Washington Post "Ett fascinerande, smärtsamt dokument med magnifika porträtt av indianer." Wall Street Journal OM DEN ILLUSTRERADE UTGÅVAN "Återutgivningen på svenska av Dee Browns klassiska bok om krossandet av indiansamhällenas strukturer och idévärld, Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee, är mycket välkommen. Den här gången handlar det om en illustrerad utgåva och därigenom ökar innehållets redan ansenliga tyngd ytterligare. Det är som att läsa en helt ny bok. Den djupa tragiken förstärks av stoltheten i de historiska porträtten och den sobra formen ramar in en alternativ syn på existensen som kolonisationen inte tog någon särskild notis om. Dee Brown beskriver en civilisations fysiska, sociala, kulturella och mentala undergång. Det som slogs sönder av våld, buffeljakt och själslig omprogrammering har endast i ytterst begränsad omfattning kunnat återerövras av senare generationer. Han skriver om de trettio år, 1860-1890, när Västern blev USA och indianerna dukade under, fördrivna, bedragna, sjuka, mördade, berövade sitt livsuppehälle. Hans bok är fortfarande så stark för att den vibrerar av en väl avvägd blandning av harm och dokumentation. Den träffar precis där moralen sitter. Den här illustrerade versionen har alla förutsättningar att ge Dee Browns berättelse förlängt liv som dokumentär grundbok. Här finns nu inte bara vackra ökenlandskap och stereotypa porträtt utan framför allt fantastiska närstudier av kroppar och ansikten präglade av integritet. Oavsett om de tittar åt sidan eller ser in i kameran överväldigas betraktaren av styrkan i deras uttryck, i deras drömmar." Lars Åberg i Sydsvenskan OM FÖRFATTAREN Dorris Alexander Brown eller Dee Brown som han föredrog att kallas föddes den 29 februari 1908 i ett skogshuggarläger nära Alberta i Louisiana. Efter att hans far dött 1913 flyttadehan tillsammans med sin mor och sina två systrar till Arkansas. Redan som pojke väcktes Dee Browns intresse för Vilda Västern. Hans mormor berättade historier om hennes fars vän, den legendariske Davy Crockett något som senare inspirerade Brown till debutromanen Wave High the Banner från 1942. Samtidigt lärde han sig av sina indianska vänner att heja på skurkarna i västernfilmerna. Stor betydelse för Browns framtida inriktning hade också en lärare på Arkansas State Teachers College som tog honom med på två sommarresor västerut. "Han omvandlade mig till en Västernfantatiker", har Brown sagt. När Dee Brown var i tjugoårsåldern började han arbeta som bibliotekarie, först i Conway, Arkansas, och sedan i Urbana, Illinois, där han kom att stanna fram till pensioneringen. Parallellt med sitt arbete fortsatte Brown att skriva böcker.Sammanlagt blev det tjugonio stycken, varav elva romaner, nästan alla med Västernmotiv. Den sista boken, romanen The Way to a Bright Star, publicerades så sent som 1998. Den i särklass mest framgångsrika och inflytelserika är Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee. I The Westerners från 1974 skrev Brown några rader som kanske säger något om vad hans ambitioner med boken var: Västern är en tragedi med komiska mellanspel. Det är en historia om gott och ont, ett moralitetsdrama med personifierade abstraktioner. Bara en episk poet, en Homeros, kan wförstå den amerikanska Västern och besjunga dess väsen i en kompakt volym. Dee Brown dog i sitt hem i Little Rock, Arkansas, den 12 december 2002.