Böcker

Ester Blenda Nordströms reportagebok Kåtornas folk med efterord av Ylva Floreman. <br/><br/> Här kommer uppföljaren till fjolårets uppskattade nyutgivning av Sveriges första wallraffreportage, nämligen Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor från 1914. <br/><br/> Ester Blenda var 23 år och arbetade på Svenska Dagbladet när hon fick idén att söka arbete som piga på ett jordbruk i Södermanland för att kunna skildra livet på en bondgård inifrån. Resultatet blev en artikelserie i tidningen och en fängslande reportagebok som blev en stor framgång för författaren och en bestseller på sin tid. <br/><br/> Men Ester Blenda Nordström vilade inte på lagrarna. <br/><br/> Året därpå tog hon anställning som nomadlärarinna för samebarnen i Saarivuoma i Lappland. Det blev boken Kåtornas folk som utkom 1916. <br/><br/> En helt fantastisk bok! Här för första gången i nyutgåva! <br/><br/> Det som gör den fantastisk är att Ester Blenda är där. Hon kommer verkligen in i gemenskapen. Trots att hon anländer som främmande från en annan värld smälter hon in i gemenskapen med de starka levnadsglada samekvinnorna, med de öppna vetgiriga barnen, med de karaktärsfasta härdade samemännen. <br/><br/> Hon är närvarande i snöstormarna, i vandringarna över fjället, i kåtan som ska resas och göras varm, maten som lagas över öppen eld, kåtan som återigen ska rivas och packas ihop och lastas på pulkorna. <br/><br/> Renarna, hundarna, elden, knivarna, grytorna, alla vardagens bestyr, allt som först verkar oändligt mödosamt och tungt känns snart helt naturligt och ofrånkomligt. <br/><br/> Man kunde förvänta sig att distansen mellan författaren och samerna skulle vara stor, skulle vara omöjlig att överbrygga - men det är precis tvärtom. Trots att Ester Blenda är journalist och författare från det avlägsna moderna och mondäna Stockholm glider hon fullkomligt in i sammanhanget. Hon är inte där som forskare, hon är inte där som etnolog som upptecknar språk och sedvänjor för en avhandling. Istället är hon där som en vanlig enkel upplevande människa - som råkar ha en fantastisk förmedlande förmåga. Hon är en författare, en berättare, som kan konsten att skildra allt detta så tydligt att även vi läsare är där. Med alla våra sinnen. <br/><br/> Kåtornas folk hyllas i tidningarna: <br/><br/> "En helt fantastisk ögonvittnesskildring om det hårda livet som renskötande same för hundra år sedan." Ulla W Samuelsson, Ljusnan <br/><br/> "Ester Blenda Nordström skåpar till och med ut de flesta i det skönlitterära författarskrået. Hennes prosa är en njutning." Anneli Jordahl, Aftonbladet <br/><br/> "Kåtornas folk är en otroligt underhållande folklivsskildring." Maria Vedin, NSD <br/><br/> "Kåtornas folk är både socialreportage och kärvt romantisk vildmarksprosa." Fredrik Sjöberg, SVD <br/><br/> "Kåtornas folk är en stark bok om ett okuvligt folk." Yvonne Gröning, Dala-Demokraten <br/><br/> "Den fängslande berättelsen om Kåtornas folk rekommenderas!" Johan Källs, Södra Dalarnes tidning <br/><br/> "Hon lever kvinnokampen och tillämpar den i ämnesval och sätt att skildra relationer i sitt skrivande." Eva-Lotta Hultén, Göteborgs-Posten <br/><br/> "Föredömligt skrivet av denna pionjär för det goda reportaget" Lisbeth Antonsson, Östgöta Correspondenten <br/><br/> "Spännande och lättläst!" Ingalill Mosander, Aftonbladet <br/><br/> "Vilken njutning det är att läsa Ester Blenda Nordström! Johan Erlandsson, Kommunalarbetaren <br/><br/> Bakhålls nyutgivning av fjolårets Ester Blenda-bok En piga bland pigor bemöttes även den med högljudda applåder från press, radio, TV: <br/><br/> "Årets bok!" skrev Borås Tidning. <br/><br/> "En milstolpe i svensk journalistik" skrev Ystad Alle­handa. <br/><br/> "Otroligt bra!" utbrast TVs Gokväll. <br/><br/> "En klockren femma!" enligt TVs Gomorron Sverige.

"Fröken på Huseby" är bekant för många. Florence Stephens blev inte bara känd utan också ökänd. Hennes yngre systrar Marys och Maggies liv är inte lika omskrivna men väl så intressanta som systerns. Deras rikliga korrespondens, med varandra och med många andra familjemedlemmar, släktingar, vänner och romantiska förbindelser, återger berättelser om hur livet kunde gestalta sig för överklasskvinnor födda mot slutet av 1800-talet, som inte saknade ekonomiska resurser men kanske annat. Vad var det att vara en verklig kvinna, en verklig dam? Deras resor och nöjen men också hur de upplevde världskrigen berättas det om i breven. Genom breven får vi också ta del av decennielånga kärleksrelationer, äktenskap och skilsmässa. Breven beskriver sjukdomar och svårigheten i att hitta ett mål i livet, men också systrarnas framgångsrika företagande och om det som ger glädje och mening åt tillvaron. Breven berättar om kvinnoliv. <br/><br/>Malin Lennartsson är docent i historia och lektor vid Linnéuniversitetet. Hennes forskningsintressen har framför allt rört tidigmodern tid, särskilt 1600-talet, och frågor som handlar om relationer - mellan kvinna och man, mellan föräldrar och barn, i kärlek och i våld.

Den samiska shamanismen upplever en renässans till följd av och som en integrerad del av samernas kamp för självbestämmande, politisk makt och kulturell identitet. Gamla botare framträder på ett nytt sätt samtidigt som nya botare och nyshamaner träder in på scenen. Allt fler unga samer visar öppet sitt intresse för shamanism och samisk förkristen andlighet, och det tar sig bland annat uttryck i en vitalisering av samiska kulturformer som jojk, film, teater, bildkonst, musik och litteratur. Jörgen I Eriksson har under många år studerat den samiska shama­­nismen. I denna bok har han samlat sina tidigare erfarenheter och redo­­görelser och tar ett samlat och heltäckande grepp på den gamla sami­ska andligheten i en ny tid. <br/><br/>Jörgen I Eriksson, född 1948, har sedan början av 1980-talet bedrivit djuplodande studier av tra­ditionell and­lighet världen över med särskilt fokus på den sha­manism som utövats bland nordbor, sa­mer och ur­sprungsbefolkningar i sydvästra USA. Det har resulterat i ett flertal böcker om den nor­­diska sejd­­­traditionen och runmagin, om sa­­misk sha­manism och om traditionell andlighet bland navajo-indianer. Författaren driver förlaget norr­shaman och håller även kurser på temat run­­magi och shamanism.

Hur skulle Hagaparken sett ut idag om Gustav III överlevt skottet på maskeradbalen 16 mars 1792? Spår av påbörjade byggnadsverk och gamla stilfulla ritningar ger en föreställning. I <i>Haga : Parken och visionerna </i>får läsaren stifta bekantskap med ett grönområde som var tänkt att bli Nordens Venedig.<b> </b><b></b><br/><br/>Den park som Fredrik Magnus Piper skapade åt Gustav III hör idag till Europas finaste landskapsparker från 1700-talet, men den var tänkt som så mycket mer. Ett monumentalt slott skulle bli kronan på verket, byggt i den högaktuella, nyantika stilen. Hela Brunnsviken skulle göras till park med villor för kungens vänner, ett Nordens Venedig där man färdades i gondoler mellan vikarna. Inspiration hämtades från de nya parkerna i England, Italiens renässansträdgårdar och de moderna, extravaganta parkerna i Frankrike.<br/><br/>Ta med boken på en utflykt till Haga eller låt texten och bilderna berätta den fascinerande historien! <br/><br/><b>Rikard Larsson</b> är en skrivande fotograf som tidigare varit verksam som stenkonservator. Utbildad vid Konstfack och Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs universitet. I hans böcker får vi lära känna Stockholm på ett nytt sätt. Se stadens arkitektur, konst och närhet till naturen genom nära koppling mellan text och fotografi. Böckerna har hunnit bli en stockholmsserie, till dags datum nio till antalet. Såväl konst som kulturintresserade, den infödde eller nyinflyttade stockholmaren, alla har här något att hämta om vår sevärda stad och dess långa historia. Böckerna är medryckande skrivna, rikt illustrerade och försedda med kartor, - passar lika bra att ta med på stadsvandringen som att avnjutas hemma i läshörnan.

Alla som släktforskar vet att kyrkbokens magra notiser väcker fler frågor än de ger svar. <br/><br/>Det är så mycket mer vi vill veta - om hur släktingar bodde, arbetade och reste, vad de åt, var på den sociala skalan de stod, vilken skolgång de kan ha haft eller vilka politiska rättigheter de åtnjöt. <br/><br/>Den här boken tar vid där de gamla längderna slutar och försöker besvara denna typ av frågor, som för oss närmare våra anfäders och anmödrars liv. <br/><br/>Samtidigt placeras de i ett större sammanhang. Boken spänner över sju hundra år av vår historia, men liksom släktforskaren börjar den i det nära förflutna och söker sig allt längre bakåt - så långt som källorna brukar kunna föra släktforskaren. Ett välvalt bildmaterial gör skildringen ännu mer levande. <br/><br/><em>Sveriges historia för släktforskare </em>är det oumbärliga komplementet för alla som är nyfikna på sina släktingars omständigheter men är också till nytta för alla kulturhistoriskt intresserade. Den är skriven av <strong>Roger Axelsson</strong>, <strong>Carin Bergström</strong>, <strong>Carl Henrik Carlsson </strong>och <strong>Sofia Ling</strong>, som inte bara är experter på sina respektive epoker utan också erfarna släktforskare själva.

Nollnolltalet! Vad hände egentligen?<br/><br/> Vad är kopplingen mellan Usama bin Laden, Zlatan och Tony Soprano? Vad har Mat-Tina gemensamt med Ernst Kirchsteiger? Basshunter med Barack Obama? Svaret är att de alla kom att definiera nollnolltalet.<br/><br/> I NOLL NOLL summerar några av Sveriges främsta författare och journalister det här seklets första tio år på 15 olika områden. Från fotboll till familjeliv. Från Facebook till finanskris. Från Sofi Fahrman till Fredrik Reinfeldt. Om lattemammor, kändiskockar, modebloggare, klimatkris och färdigmat.<br/><br/> NOLL NOLL väver historien om ett decennium som förändrade oss mer än vi minns. Om vad som var övergående trender och vad som innebar verkliga förändringar.<br/><br/> Boken ges ut med fyra omslag, som vardera innehåller 13 ord som präglade nollnolltalet.<br/><br/> Redaktörer är Tobias Nielsén och Anders Rydell.<br/><br/> Tobias Nielsén är vd för forskningsföretaget QNB Volante och författare. Han står bakom flera uppmärksammade rapporter och böcker om samhällsutveckling och kulturekonomi.<br/><br/> Anders Rydell är författare, framtidsredaktör på Bon och chefredaktör på tidningen Konstnären. Hans senaste bok var Piraterna. De svenska fildelarna som plundrare Hollywood (2009).<br/><br/> ***<br/><br/> VINJETTER OCH FÖRFATTARE:<br/><br/> EKONOMI Emanuel Sidea MAT Ann-Helen Meyer Von Bremen INTERNET Anders Mildner MODE Salka Hallström Bornold POLITIK Karin Eriksson MUSIK Kristin Lundell FANTASY Adam Svanell USA Martin Gelin TV Carolin Hainer FOTBOLL Jesper Högström KROPP & SJÄL Klas Ekman LITTERATUR Annina Rabe DESIGN Kjell Häglund KÄNDISKULTUR Björn af Kleen FAMILJ Andreas Ekström<br/><br/> CITAT:<br/><br/> Dokusåpamakarna på kommersiella tv-bolag har ägnat betydande delar av nollnolltalet åt att leta efter förfallna kåkar och förfallna människor att renovera. Men Anna Skipper, Blossom Tainton, Martin Timell och de andra tv-kändisarna är amatörer jämfört med Fredrik Reinfeldt. Han gjorde om ett helt parti.<br/><br/> Madonna, Magnus Uggla och Michael Jackson fyllde femtio medan Bruce Springsteen blåste ut sextio ljus på sin tårta. Och den ständige rocknroll-ikonen Keith Richards ramlade från en palm rakt ner i pensionsåldern. Nollnolltalet var decenniet då vi alla blev äldre.<br/><br/> Boken var nollnolltalets främsta modeaccessoar. Den eleganta polityren av bildning var kanske decenniets mest trenddefinierande stil.<br/><br/> Svensk fotboll låg plötsligt på Stureplan, svensk fotboll var plötsligt en tjuvarnas marknad där stekare, rufflare och Snabba Cash-figurer plundrade de föreningskassor som mödosamt fyllts av bingolottosäljande juniorer.<br/><br/> Inredningshetsen och flumhungern förenades i en av decenniets mest bisarra masspsykoser: blindheten inför den totala tomheten i fengshui.<br/><br/> Den högkonjunktur som kulminerade i mitten av decenniet möjliggjorde skapandet av detta fantastiska låtsassamhälle, där invandrare, adel, riktiga prinsessor och prinsar, modebrudar från Mariestad och stekiga pensionärer i tofsloafers från Gärdet kunde mötas.<br/><br/> Hade sjuttiotalsmänniskan, foträt och växtfärgad mitt i glittret, trott sig vara i skärselden? Förmodligen. Nollnolltalet var decenniet då lyx blev folkligt.<br/><br/> Obamas valkampanj som blev den längsta, dyraste, mest intensiva och hårdast mediebevakade i USA:s historia gick ut på att förmedla budskapet: jag är inte Bush, jag är inte det förflutna, jag är framtiden.

John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? <br/><br/> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.<br/><br/>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).<br/><br/> <br/><br/>Förord <br/><br/>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia. <br/><br/>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista. <br/><br/>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i><br/><br/>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods. <br/><br/>Johanna Berg Stockholm 2024 <br/><br/>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen & Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski & Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.